Det är så orättvist!!!

Detta har inte alls med atelieristakursen att göra, men bara måste få skriva av mig lite...

Igår morse möttes jag av beskedet att en kompis till mig somnat in för gott. Hur kan det vara så orättvist att just hon, en 32-årig mamma som verkligen kämpat i flera år, inte ska få uppleva sin sons uppväxt? Varför måste vissa åka på så många olika saker, som läkarna mer eller mindre står handfallna inför?

Detta är en tjej som i många år kämpat mot en ovanlig sjukdom, där läkarna försökt med allt möjligt för att hon ska må så bra det bara går. Hon lärde sig leva med den, trots allt jobbigt den medförde och en mer positiv person har jag sällan träffat. Kändes lite som hon hade mentaliteten att "Visst kommer det hinder i vägen, men hinder är till för att överkommas!". Det var många läkarbesök, många operationer, många mediciner, men aldrig något klagande.

Men vad händer? Jo, denna tjej åker på ännu en mycket ovanlig sjukdom (tror det är typ 5 pers på en miljon som åker på den). Vad är sannolikheten för att samma person åker på två så ovanliga sjukdomar? Men hon fortsätter kämpa, hålla humöret uppe och se positivt på livet, trots att det är ett helvete ibland.

Men till slut orkade inte kroppen mer. Efter år av sjukdomar, smärta, operationer, sjukhusvistelser mm gav kroppen upp. Och det är så orättvist att någon som kämpat så oerhört inte får leva vidare! Hon kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta!