Sjuk igen!

Blev oerhört frustrerad när jag insåg att jag skulle missa ännu en föreläsning. Efter 1,5 vecka hemma hann jag jobba fyra dagar, innan världens migrän slog till. Tog mig igenom jobbdagen och förskolans femårsfirande, men sen hade jag så ont i hela kroppen och frossa (utöver migränen som inte släppt), så det var bara att åka hem och lägga sig under filt på soffan och inse att febern bara steg mer och mer... Tur att jag kan ta del av andras tankar och anteckningar, så jag ändå vet vad som gåtts igenom.

Denna gång hade Tarja pratat om det analytiska ögat. Hur viktigt det är att prata om bilder, om varför man väljer de bilder man gör till tex en dokumentation och inte andra och att den estetiska delen inte ska gå före den pedagogiska i en dokumentation. En dokumentation består av minnesbilder, så man kommer ihåg vad man gjort, kan göra det osynliga synligt och komma vidare i sitt arbete. Genom att skapa dessa processer kan man hitta en metanivå. Tycker detta är viktiga tankar att ha med sig när man sitter med dokumentation och allt man samlat in och ska göra ett urval från. Vad är det egentligen jag vill titta på? Vad är det jag vill att andra ske se i processen?

Något annat jag fastnade för när jag läste bloggarna var Vygotskijs tankar om att vi vuxna har större fantasi än barnen. Fantasi bygger på erfarenhet och vi vuxna har mer erfarenhet än barnen och alltså är vår fantasi också större. Hur kommer det sig då att vi vuxna ser det tvärtom? Vet att dessa tankar har snurrat i mitt huvud flera gånger om och nu börjar de igen. För jag tror att samhället vi lever i är en stor orsak till att vi vuxna är så hämmade. Det är liksom okej att fantisera och hitta på saker när man är liten, men ju äldre man blir, desto mer ska man lämna det åt sidan till förmån för "verkligheten". Titta bara på hur det ser ut i skolan med alla de estetiska ämnena - man drar ner mer och mer på dem och det är bara de teoretiska ämnena som räknas. De som fortsätter med sitt skapande ses ofta som lite udda - titta bara på vad många tänker om konstnärer. Men om du lägger din fantasi på "rätt" saker, som att komma på nya läkemedel, på forskning eller på att utveckla nya produkter etc, då ses du som en tillgång i samhället. Jag tror ju att vi skulle få många fler som är duktiga på att utveckla nya saker inom olika områden om vi fortsatte uppmuntra fantasin och skapandet på olika sätt genom alla år i skolan istället för att dra ner på de delarna.