Basgruppsträff 1

Den första basgruppsträffen hade vi på min förskola, en dag då jag äntligen var på väg att få tillbaka min röst. Eftersom jag varit hemma och hållit tyst i två dagar, så åkte jag till jobbet först på eftermiddagen när det var dags för träffen. Precis när jag kom var sista barnet på väg hem och jag fick kommentaren "Men du har missat dagis! Alla barnen har gått hem..." Tja, vad svarar man på det? För mig blev det en härlig start på en basgruppsträff, som gav en hel del bra diskussioner mm.

Vi började med att gå runt på förskolan och jag berättade så gott jag kunde med min hesa röst om hur vi arbetar. Märkte rätt snabbt hur stjärnögonen började lysa på mina basgruppskamrater och det gjorde att även jag kände mig både motiverad och inspirerad att fortsätta på det sätt vi gör. Tycker själv att vi har en härlig och genomtänkt miljö (som dessutom är föränderlig utefter barnens intressen/behov mm. Som exempel kan nämnas att vårt byggis möblerades om fyra dagar efter basgruppsträffen...), och ett så positivt gensvar från andra utifrån (särskilt från andra som arbetar i förskolan) ger mig tanken att det är skönt att det inte bara är vi som arbetar där som tycker så. Det är ju så lätt att bli hemmablind, så att få besök där man visar runt och måste förklara hur man tänker om tex miljö och arbetssätt är väldigt viktigt.

Vi avslutade sen träffen med en del diskussioner om hur vi har det på våra olika förskolor och vi pratade om hur man kan jobba i ateljén mm. Vi pratade också en del om hur lätt det är att som pedagog vara alltför snabb i att "hjälpa till" när barnen ska komma igång med sitt skapande. Om barnen bara sitter och tittar vill vi vuxna gärna komma dit och visa hur man ska göra. Jag tycker det är rätt skönt att vi på min förskola har tagit beslutet att inte rita/skapa till barnen. Vi sitter med barnen när de skapar och vi ställer frågor på olika sätt för att utmana dem vidare (tex "Vad händer om man gör så där?", "Kan man göra på nåt annat sätt?"). Men eftersom vi har en motorik som är mycket mer utvecklad än barnens och dessutom har en erfarenhet som de inte har, så skapar vi inte själva. Tyvärr finns risken att våra alster blir ledande för hur det "ska" se ut, och lyckas man inte med det, så vill man inte skapa alls, för man känner bara att man misslyckas. Och så vill vi inte att några barn ska känna

Workshop med Stina Braxell

Workshopen med Stina Braxell blev inte riktigt som planerat, eftersom vi inte kunde komma in någonstans på hdk och ingen gick att få tag på som kunde hjälpa till. Men Stina löste det snyggt genom att improvisera så mycket hon kunde i caféet. Tyvärr kunde vi ju inte få se de bilder hon hade med sig eller få materialöversikten hon pratade om, men det funkade bra ändå. Och vi fick lite extra tid i våra basgrupper, så vi kunde diskutera hur det ser ut i ateljéerna på våra förskolor, vilken erfarenhet vi själv har av skapande och på så sätt också hinna lära känna varandra lite.

Något jag tyckte var bra att Stina tog upp var återigen det här med fallgropen som är så lätt att hamna i - "Vad är det?" Det är så grymt lätt att hamna där och jag känner att det verkligen är något som vi måste jobba med hos både pedagoger och föräldrar (men också hos några av barnen, som nästan får prestationsångest för att de anser att de inte "kan"). Visst kan och får det gärna föreställa något, men det måste inte alltid göra det och framförallt tycker jag det är viktigt att barnen känner att det är ok att själv få välja hur man vill ha det. Och om syftet är att testa på och lära känna nytt material är det än viktigare att man inte har pressen på sig att det måste föreställa något i slutändan.

Som enskild uppgift fick vi med oss att själva jobba med det material vi erbjuder barnen och lära känna materialets abc. Då jag själv alltid har älskat att rita/måla/pyssla, så känner jag mig rätt bekant med olika material redan. Och om jag själv inte känner till materialet helt, så är jag ändå inte rädd för att ta fram det och arbeta med barnen med det. Snarare så tycker jag att det kan vara riktigt spännande att upptäcka hur ett material fungerar tillsammans med barnen, och tillsammans med dem komma fram till hur det kan användas. Men samtidigt ger ju denna uppgift mig en anledning till att verkligen komma igång med mitt skapande ordentligt igen.