Stinas föreläsning

Tyvärr var jag sjuk den gång Stina hade sin föreläsning, men har läst igenom alla bloggar och försökt ta del av det hon tog upp. Det som gjorde mig lite lättare till sinnes var att jag såg att hon tagit upp en del av Vygotskijs tankar, som vi pratade mycket om när jag läste till lärare.

Vygotskij skriver om att man kan urskilja två typer av handlingar utifrån en människas beteende och handlingar. Den första kan man kalla reproduktiv/återskapande och bygger på att man återskapar något man varit med om/sett eller liknande, dvs det bygger mycket på vårt minne. Den andra kallar Vygotskij den kreativa, eller kombinatoriska och är den som ger upphov till nya bilder/handlingar. Han skriver tex "Om människans aktivitet inskränkte sig till att återskapa det gamla, då vore hon en varelse som var inriktad på det förgångna, och hon skulle bara kunna anpassa sig till framtiden i den mån som denna återskapade det förgångna. Det är just människan kreativa aktivitet som gör henne till en framtidsriktad varelse, som skapar sin framtid och samtidigt förändrar sin nutid" (s 13, Vygotskij, Lev S, Fantasi och kreativitet i barndomen).

Om man tar med sig Vygotskijs tankar in i förskolan och ateljén, så tycker jag att man tydligt kan se dessa två typer av handlingar hos barnen. Ofta tycker jag att handlingarna i ateljén föregås av ett iakttagande av de andra barnen och deras handlingar innan vissa barn sätter igång själva, särskilt när man introducerar ett nytt material. Sedan börjar skapandet i att de återskapar något de sett, för att många gånger övergå i ett nyskapande innan de är klara. Jag tror att återskapandet många gånger triggar igång nya tankar, som gör att skapandet utvecklas under tiden man håller på och slutresultatet är nyskapande/kreativt. Spännande tankar att ha med sig när man jobbar i ateljén med barnen, men också när man jobbar med sitt eget skapande.

Stina hade också tagit upp hur viktigt det är att veta var i klotterstadiet barnen befinner sig, så man vet när man ska stötta barnet i att komma vidare. Vygotskij pratar om den proximala utvecklingszonen, dvs att en kamrat som ligger lite steget före i just det man håller på med, kan utmana en vidare och få en att ta ett steg till. Glappet får inte vara för stort, utan man ska ligga ganska nära varandra, men tillräckligt långt ifrån för att man ska kunna lära av varandra. Tänk bara själv på hur långt du kan komma med hjälp av en fiffig kamrat!

Jag fick också med mig lite frågor till mig själv när jag läste de andras bloggar om att Stina tagit upp vikten av att tänka till en extra gång när man ska sätta upp barnens alster. Förändrar jag barnens alster då? Förstör jag dem (ur barnets synvinkel)? Jag brukar alltid fråga om jag får sätta upp deras alster, om jag får skriva ner det de berättar om det de skapat och i så fall var på målningen (eller ev en lapp bredvid). Jag vill ju inte att någon ska skriva på det jag målat, så varför skulle inte barnen kunna känna detsamma? Det är oerhört viktiga tankar att ha med sig!