Att lyssna på någon som verkligen brinner för det hon gör är helt underbart! Jag tycker det känns som om hela rummet lyser upp när Pernilla börjar prata med en röst som både är lugn och lite tyst, men samtidigt genomsyras av enorm respekt för det hon gör och en inspiration som hon delger oss andra.
Pernilla tog bland annat upp det liberativa samtalet, där vi kan mötas på lika villkor. Det är så lätt att som vuxen ta över när man pratar med barn och då missar man barnets frö, vilket i min värld ju är det man vill komma åt. Det gäller som vuxen att tänka till lite extra ibland. Pernilla tog också upp att när man möter olika barn måste man lyssna på olika sätt. Tänkvärt!
Pernilla tog upp många bra och tänkvärda saker, men det som fångade min tanke mest var nog att jag äntligen fick en lättförståelig förklaring på skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation. Har brottats länge med mina tankar om det hela och tycker att dokumentation är ganska lätt, dvs den visar vad vi gjort (retrospektiv). Det svåra tycker jag är att göra den pedagogisk. Enligt Pernilla är "pedagogisk dokumentation både retrospektiv, men framförallt prospektiv, dvs den syftar till att föra den pedagogiska arbetsprocessen framåt samt att förändra och utveckla det pedagogiska arbetet". Egentligen är det ju precis det alla sagt hela tiden, men just dessa ord har verkligen fått mig att förstå innebörden. Tänk vad man kan behöva höra samma sak på ett annat sätt för att förstå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar