Tänk att det snart är slut på atelieristautbildningen och det är dags att sammanfatta de tankar man fått med sig. Tycker tiden har gått väldigt fort! Atelieristans roll är för mig ganska svår att definiera, då det känns som om den ser olika ut på olika förskolor. Men huvuduppgiften som jag ser det, är att vara en inspirationskälla i ateljén, för både barn och pedagoger och att se till det estetiska på förskolan (inte bara det praktiska). Dessutom att ha lite extra koll på vad det finns för utbud runt om i ens närhet som man kan utnyttja på olika sätt, som tex konstutställningar. Hur som helst - nu ska jag försöka få ner lite av allt det som jag fått med mig under tiden som gått på utbildningen.
Det första jag tänker på är min medvetenhet om hur jag bemöter barnen när de inte vill delta i det som erbjuds, utan väljer att stå bredvid och titta på. Tidigare var jag mer på de här barnen och ville få med dem på det som hände, särskilt om de själva valt aktiviteten. Men nu ifrågasätter jag varför alla måste delta på samma sätt? Om någon vill vara passivt aktiv, dvs stå bredvid och titta på, så är väl det helt ok. Jag tillåter barnen att ta den tid de behöver på ett annat sätt nu än tidigare. Tänker mycket på min "hörstyrka", dvs hur jag lyssnar på barnen. Om detta kan man läsa i Lyssnandets pedagogik (tycker ordet "hörstyrka" är ett riktigt bra ord) och i Att göra lärandet synligt kan man läsa om lyssnande på olika sätt, vilket för mig är väldigt viktigt i arbetet med barnen i förskolan. Dessutom var detta något som både Mia Andersson och Pernilla Mårtensson lyfte på olika sätt i sina föreläsningar. Mycket nyttigt att höra flera gånger om!
Jag tänker också mycket på frågan Vem/vad kan man bli i detta rum? Tarja Häikiö skriver en hel del om miljöer i Barns estetiska läroprocess, Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi skriver om det i Lyssnandets pedagogik och Mia Andersson tog upp det på sin föreläsning. På min förskola förändrar vi miljöerna rätt ofta, allt efter vad vi märker att barnen frågar efter (både verbalt, genom lekar, gester osv) och jag tycker att denna fråga på ett bra sätt belyser det man ska ha med sig i detta förändringsarbete.
I Lyssnandet pedagogik skriver ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi om projektarbete och hur val av innehåll är lätt, men vad är vi ute efter i projektet? Cristian Fabbi lyfte samma sak när han pratade om metanivå i projektarbeten. Och äntligen förstod jag det som jag hört så många gånger! Och jag förstod varför det kändes som om min kollega och jag fokuserade på olika saker i vårt gemensamma projekt med barnen - vi pratade om olika saker! Hon var fokuserad på innehåll - jag var fokuserad på metanivån. Vad mycket lättare det blev när jag kunde sätta ord på det, så vi kunde diskutera på samma nivå!
Ytterligare en sak som jag har förändrat lite i mitt arbete med barnen, är tiden de får att utforska material. Efter Stinas föreläsning och bok Skapande barn, samt Tarjas påpekande att varje material har sitt eget alfabet, så backade jag lite i arbetet i ateljén och lät barnen klottra mycket mer med materialet. Dessutom får barnen mer möjlighet idag till att sitta och bygga med materialet i ateljén även vid andra tillfällen, då jag tänker att de på det sättet får en chans att lära känna materialet och dess egenskaper på ett djupare plan, som de sedan kan använda sig av när de vill skapa något som ska sparas.
Något som var nyttigt att få höra igen var Vygotskijs tankar om imitera, återskapa, nyskapa (som både finns med i hans bok och som både Tarja och Stina lyft på föreläsningar). Dessutom tänker jag ännu mer på att det inte är säkert att det barnen målar/skapar föreställer något särskilt. Kanske är det upptäckandet av materialet som varit det viktiga? Nu gäller det bara att jag får med mig kollegor och föräldrar i detta också.
När det gäller den pedagogiska dokumentationen, så tycker jag det är väldigt svårt. Så fort jag känner att jag börjar greppa det, så läser/hör jag något nytt och så börjar tankarna snurra igen. Fast det är väl det som är en av tankarna - man är aldrig färdiglärd, utan kan lära sig nytt och utveckla sina tankar flera gånger om. Och det som fungerar just här och nu, kanske inte fungerar lika bra imorgon?
Slutligen kan jag säga att jag är väldigt sugen på att jobba i ett konstprojekt med barnen. Har tänkt tankarna tidigare också, men inte riktigt våga ge mig på det. Men nu, med denna utbildning bakom mig, så har jag fått lite mer kött på benen och självförtroende nog att kasta mig in i det. Känns riktigt spännande att tillsammans med barnen utforska olika konstnärer och deras olika sätt att uttrycka sig och på det sätt också få syn på olika tekniker man kan använda sig av. Inspireras, utmanas och lära av dem. Hoppas att barnen tycker det kan bli lika spännande som jag tycker!
Referenser:
Litteratur:
Braxell, Stina: Skapande barn - att arbeta med bild i förskolan. Lärarförbundet 2010
Häikiö, Tarja: Barns estetiska läroprocesser; Atelierista i förskola och skola. Göteborgs Universitet 2007
Lenz Taguchi, Hillevi: Varför pedagogisk dokumentation? Stockholms Universitet 1997
Reggio Children/Projekt Zero: Att göra lärandet synligt - barns lärande individuellt och i grupp (Originaltitel: Making learning visible). Reggio Emilia 2005 (2001)
Vygotskij, Lev: Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg 2005
Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi: Lyssnandets pedagogik. Stockholm 2005
Föreläsningar/Seminarium:
Andersson, Mia: Dokumentation kring projektarbeten. 2011-11-03
Reflektion kring en kreativ pedagogisk miljö. 2012-01-26
Braxell, Stina: Barns skapande. Atelieristans roll och mötet med material. 2011-09-22
Barns skapande och visuella språk. 2011-11-17
Barns skapande - imitera, återskapa, nyskapa. 2012-02-23 (lånat från
andras anteckningar)
Fabbi, Cristian. 2012-04-02 samt 2012-04-03 (två heldagar med pedagogistan från Bassa Regiana)
Häikiö, Tarja: Ateliern och atelieristans roll. 2011-09-15
Mårtensson, Pernilla: Projektarbete i Reggio Emilia. 2011-11-10
Jennie! Du beskriver i din blogg att barnen får ta mer plats nu, det känns som ett viktigt steg att de får tillgång till skapande uttryck under hela dagen. Du beskriver också att du lyssnar mer och inte griper in utan reflekterar mer över att alla behöver få delta på sitt vis – jag tror att många tycker detta är svårt att just inte tänka att alla skall delta på samma sätt. I dina reflektioner ser jag att du börjat på att försöka utveckla och utmana dina tankegångar kring både miljö, förhållningssätt, dokumentation och projektarbete. Kanske är det så att genom att fördjupa lyssnandet på barnet, ge kontrollen ett mindre värde och låta barnens röster höras mer så lyfter man sin egen nyfikenhet. Kanske blir konstprojektet som du beskriver i slutet en möjlighet att följa processerna och ytterligare utmana barnen, dig och dina kollegor kring barns erövrande av de estetiska lärprocesserna. För som du beskriver: ”- man är aldrig färdiglärd, utan kan lära sig nytt och utveckla sina tankar flera gånger om”
SvaraRaderaVarmt lycka till i fortsättningen och tack för dessa två terminer! Hälsningar Mia