Har tänkt, reflekterat och diskuterat vilken roll en atelierista kan ha. Det första jag tänker på är att en atelierista är någon som har lite extra kännedom om ateljéns material och hur det fungerar både för sig själv, men också i kombination med andra material. Atelieristan bör också vara inspiratör för de andra och kunna ge kollegor tips och idéer till material och hur man kan arbeta med dem, samt ha ett extra ansvar för det estetiska i miljön.
I basgruppen har vi också diskuterat en del kring hur svårt det kan vara att veta när man som pedagog ska "lägga sig i" barnens skapande (tex genom frågor för att utmana dem vidare) och när man ska låta barnen får jobba själva och vi tar ett steg tillbaka. Extra svårt är det att veta hur man ska göra när man har barn som sitter utan att jobba med materialet. Gör de det för att de vill iaktta hur andra gör först, eller gör de det för att de behöver få en push för att komma vidare och våga prova?
Jag tror att det viktigaste i arbetet med barnen är att verkligen lyssna och då inte bara på det talade ordet utan lika mycket på handlingar, minspel mm. Det gäller att skärpa sin "hörstyrka", så vi inte stör barnen i deras skapande genom att vi är för snabba och vill att de ska komma vidare i sitt utforskande alltför snabbt. Det är klart att det kan kännas bra för en pedagog att barnen hann med så mycket och utforskade massa material, men handlar det verkligen om att göra så mycket som möjligt? Eller handlar det om att barnen verkligen ska få utforska, upptäcka och lära känna materialet på djupet och sedan veta hur man kan använda det i andra sammanhang? För mig är svaret självklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar